Framsteg som underhåller

Pirate Bay rättegången har nu pågått i lite över en vecka och det har ju hänt en hel del. För en fildelare som jag så har jag funnit hela rättegången väldigt roande.

Att Roswall inte kunde tekniken bakom bittorrent framstod väl redan under andra dagen då hälften av åtalet “föll bort” . De som kollat på South Park fick också ett roligt försvar som har liknelser med seriens så kallade Chewbacca defence. Hanna tycker lite synd om Roswall, men jag skrattar.

Annars har vi fått lägenhet! En ganska så stor tvåa i Jakobsberg. Vi båda är väldigt pepp på att flytta men inflyttnings datumet är först 1 Maj! I och med att det är en röd dag precis före en helg så blir det enligt pappret först 4 Maj… men jag pratade med den nuvarande hyresgästen som siktade på att vara ute ur lägenheten redan till April. Så att få tillgång till lägenheten lite tidigare kanske blir ändå möjligt!

Nu har jag äntligen också köpt ett PSP. Så i och med att man har ett bärbart NES, SNES, GBA, Sega Genesis, PSX och mediaspelare i ett så är det ett av mina bästa köp, utan tvekan. Bra att ha på jobbet vill jag påstå. Spelar precis Alex Kidd in the Enchanted Castle som har en konstig version av Daydream Believer som bakgrunds musik… skumt.

EDIT: Hanna verkar ha varit kanske lite sarkastisk när hon “tyckte synd” om Roswall. Bara så ni vet. Och hon är ingen mes!

14/2

Idag är det Alla Hjärtans Dag. Ett faktum som jag aldrig, aldrig tidigare lagt märke till på någon som helst nivå. Kanske har det varit en aning större mängd par ute men det har inte påverkat mig på något sätt.

Förutom året innan så har jag inga som helst 14:nde februari dagar som jag minns. Logiskt nog för att man har inte gjort något speciellt. Förra året var det ju då något som kallades “Singel fika” som gällde, då vi fikade likt alla andra vanliga dagar då vi fick för oss att fika. Att vi behövde kalla det något speciellt förstod jag mig inte på (det gör jag fortfarande inte.)

Det har bara alltid känts som en dag för de som har någon att vara med. Ingenting man annars har behövt att bry sig om. Att folk var bittra över att de inte hade någon under dagen förstod jag mig inte heller på, det var som att vara bitter över att man inte var svensk under nationaldagen.

Men nu har jag Hanna och vi ska ha det jättemysigt idag! Det blir först en fika med bästiga människor. För er som inte upptäckt hur gott det är med Ben & Jerrys plus kladdkaka måste testa det, vi ska köpa det sen.

Jag tror det var allt.

Hanna, jag älskar dig.

Att ta ställning till vissa fandom fenomen

Det är tidigt och jag måste eventuellt verka pigg för några slumpmässiga finländare som kanske, kanske inte, befinner sig någonstans på andra sidan av Östersjön. Seriöst – inte okej. Speciellt när man bara sovit, hm… några timmar inatt.

Hur som helst har Hanna kommit tillbaka till Stockholm, vilket är otroligt skönt. Hon skulle ju ha varit ämnet för inlägget men jag känner att jag borde blogga om något annat, bara för att Hanna har varit sitt charmiga själv igen.

Känner också att jag bör nämna systers fullkomligt platoniska killkompis som tydligen råkade ha mig i sin dröm några dagar sen. En allmänt skum dröm (som alla drömmar brukar vara) men jag verkade vara väldigt OOC* i den. Så du behöver inte oroa dig, systers fullkomligt platoniska killkompis!

Det roliga är ju att jag först upptäckte att min syster har blogg via hennes fullkomligt platoniska killkompis blogg. Vilket jag sedan har tidigare copy-pastat** från hennes bilddagbok. Ja, jag är sneaky. Nej, inte alls creepy. Seriöst, jag har självdistans, så jag vet. Inte för att de är medvetna om den här bloggen, vilket gör det ännu roligare att länka dem här.

För att sluta så smakar allting ingenting efter tandborstningen på morgonen. Dricker Pago-juice just nu och återigen påminns jag om detta otroligt irriterande faktum. Tandhygienet är ju också för ordningen att tvätta tänderna innan man dricker eller äter något på morgonen, så den är inte min kompis längre. Tandhygien, jag vill göra slut men tyvärr behöver jag dig för mycket. Vi kan väl samexistera i distans med dålig stämning överanalyserad till sexuell spänning emellan oss? Bra. Fast vi kan skippa överanalyseringen.

En ny början?

Vad jag än gör så verkar jag återkomma till att blogga, om och om igen.

Skillnaden verkar vara bloggarna. För de som inte haft koll på mig och mina bloggar pre-wordpress: Some-pooh och Att (/inte) leva med Luna och Vincent.

Vad jag ska blogga om vet jag inte, men jag ska använda mig av ordvalet “tvingat” om anledning till att börja igen undras över. Detta efter inlägget jag läste nyss av älskade Hanna. Inte för att jag inte har letat efter en ursäkt att börja blogga igen, men det känns som ett tillräckligt dryg sak att göra efter det charmigt dryga, ovannämnda inlägget.

Jag kan faktiskt inte låta bli att tänka på första gången jag började blogga. Samtidigt började en kompis också blogga, specifikt just om jobbet vi båda hade precis börjat på. I sin helhet var ju telefonförsäljningen stress, men vissa samtal var ju rätt underhållande. Hittade ett gammalt inlägg på hennes blogg som faktiskt citerar mig efter ett intressant samtal:

En annan kollega till mig fick sig en funderare efter ett samtal…
“Varför lät det som om kvinnan sprang hela tiden? Varför var hon så anfådd? Hon kanske tränade? Eller… nej, eller jo… eller kanske, fast… Jaha, hon hade nog sex…”

A valid hypothesis, som Leonard i Big Bang Theory skulle ha sagt.

Men för att återkomma till frågan om vad jag ska blogga om så måste jag tänka på saken. Seriöst, jag har ingen aning. Och det bara för att jag är tillräckligt ignorant i mitt vardagliga liv för att, i vanliga sammanhang, pricka något lagom spännande värt att blogga om.

Hanna, du är ju ett ämne som absolut kommer komma på tal, men jag känner att helt och hållet tillägna ett blogg til dig skulle vara smått creepy.

Väldigt kort, men det är väl nog från mig just nu.